onsdag 12 oktober 2011

Den här bilden tog jag igår när jag stod och väntade på färdtjänsten på Thorax efter att ha varit och tränat. Jag tycker om bilden med de märkliga röda molnstrimmorna, lyftkranar och annat. Ja, tränat och tränat. Jag orkade cykla i fem minuter! Och det blev ingen styrketräning. De senaste dagarna har jag inte mått bäst, men kan inte sätta fingret på vad som är fel. Ibland blir jag alldeles varm, ibland känner jag mig genomförkyld, och jag är så trött så hälften kunde vara nog. Idag skulle jag ha varit på en konferens för länets eftervårdsombud. Gick upp i morse, men insåg att jag inte skulle klara av det. Kändes som ett misslyckande och jag har dåligt samvete!

När jag kom hem från Thorax igår så låg ett flertal kallelser i brevlådan till olika provtagningar som ska göra i slutet av oktober. Dels ska jag röntga hjärta och lungor, göra en bentäthetsmätning och en datortomografi thorax med kontrast. De här undersökningarna ska göras på Sophiahemmet den första är kl 13.00, den andra kl 13.30 och den tredje kl 14.00. Snygg jobbat att samla ihop dem på samma dag. Och så låg det en kallelse från Fysiolab om att göra en spirometri med diffusionskapacitetsbestämning (puh, vilket ord!). Så nu är de första stegen mot en lungtransplantation tagna och sedan är det bara att hoppas att man når målet.

Och när jag läser hur spirometri med diffusionskapacitetsbestämning går till börjar mitt minne helt plötsligt att komma tillbaka! Jag säger alltid att jag fick besked om KOL (lungemfysem) i början av 90-talet, men jag har ju glömt 70-talet! I början av 70-talet låg jag nästan en hel sommar på Löwenströmska lasarettet med en svår lunginflammation och man förstod inte varför jag inte blev bättre. Man gjorde också en bronkoskopi ett par gånger. Sedan tog man prov för att se om jag hade TBC. Testerna visade att jag hade TBC och då gick man vidare och tog ett magsaftsprov (vet inte om det är korrekt namn) som man sedan sprutade in i ett marsvin! Efter viss tid avlivades marsvinet och om det då hade TBC betydde det att jag också hade det. Men både jag och marsvinen var fria från turberkulos. Den lungläkare som då var på Löwenströmska förklarade också att jag hade antitrypsinbrist men förklarade inte riktigt vad det innebar. Många år senare tog jag om provet och då sa husläkaren att "det inte var så farligt". Men nu börjar jag undra hur mycket det påverkar.

Ett tag efter vistelsen på Löwenströmska lades jag in på Thorax på Karolinska, Solna, och då hade jag börjat arbeta igen och kände mig inte sjuk. När jag låg inlagd på Thorax gjorde en bronkoskopi och jag kan inte minnas att man gjorde så mycket under de två tre veckor jag låg där! Jo, en sjukgymnast roade sig med att ge mig elstötar! Jag var irriterad eftersom jag tog upp en säng för någon som verkligen var sjuk. Efter ett gräl med en ny läkare på avdelning åkte jag hem samma dag! Han påstod att jag sökt hjälp för min hosta (!) och jag informerade honom om att jag inte hade sökt hjälp utan ställt upp för att Thorax bad mig komma dit så de fick kolla vad som egentligen var fel. Skulle jag aldrig ha sagt, för han skrev ut mig med en gång! Så kan det gå! Men jag var glad som fick återgå till familj och arbete.

Och till min lungläkare har jag nog bara sagt att man konstaterade lungemfysem i början på 90-talet och att jag i samband med det fick åka på rehabilitering på Svenska Re:s anläggning på Gran Canaria. Men jag har nog inte berättat att mina problem med lungorna började mycket tidigare. Tyckte väl inte det var relevant, men nu börjar jag tro att det kanske började redan då? Så jag ska slå en signal och berätta även om 70-talets äventyr.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Så allt är redan på G, snabbt rullat ,-) Förstår att du är spänd. Som sagt håller tummen för dig!
Det låter som om du fått samma som jag hade förra veckan, kände mig som du plus lite yrselkänsla, nåt som går!
Krya på dig! Ha det FINT KRAM från mig Primrose ,-)

Äppelblom sa...

Ja, du har mycket du skulle vilja göra och då behöver du verkligen lite ork. Jag hoppas att det ordnar upp sig för dig till slut.
Det är svårt för oss som inte har detta problemet att sätta sig in i det, men att inte kunna andas ordentligt skulle ge mig panikkänslor.
Sköt om dig!
Kram

Ann sa...

Hej Gunilla!
Läser och tar till mig det du skriver.Du är en fantastisk person som gått igenom en hel del.
Tänk vad minnet kan spela en ett spratt ibland. Kanske man förtränger vissa fakta. Men jag tycker absolut du skall ta upp att dina symtom började redan på 70-talet.
Önskar dig en riktigt fin helg!
Varma kramar