Det kom ett kort häromdagen. Innan jag öppnade kuvertet var jag säker på att det var lilla mamsen som skickat namnsdagskort, men att det blivit försenat. Men det var det inte alls ett grattiskort. På framsidan av kortet var det vackra blommor och när jag öppnade det så visade det sig att det var hälsningar från de elever jag hade var hos i förra veckan och pratade om hur det är att leva med KOL. Det värmde verkligen djupt in i hjärtat.
I måndags fyllde min yngsta dotter 35 år. Märkligt, hur blev den hon en kvinna med man och barn, villa, hund och katter? Hon som var hårdrockare, hon som en dag hade färgat halva håret svart, hon som hoppade av gymnasiet, hon som gick sin egen väg, Och idag är hon en "svensson"! Men det är naturligtvis inte sant! Hon är ett stort bohem precis som sin mor. Och hon har inte heller det vanligaste yrket för kvinnor. Hon jobbade många år inom äldrevården med senila, men så slutade hon. Hon tog taxileg för ett par år sedan och fick jobb direkt för ett mindre taxibolag där hon bor. Och hon gillar verkligen sitt yrke trots att hon går på ett schema som innebär att hon även måste jobba natt.
2 kommentarer:
Det var rart av eleverna att skicka ett kort. Det är bra när man kan gå ut tex i skolorna och berätta om sina erfarenheter med sin sjukdom.
Du frågade vilket textsnitt jag använde, det är papyrus. Kan bara använda det i Windows Live Writer.
Önskar dig en fin helg. Kram
Nu var det här ju en klass vuxenstuderande som gick vårdlinjen och de var ivriga att lära mer så de visste hur det är att leva med KOL när de kom ut och började jobba som undersköterskor.
När det gäller att gå ut i vanliga skolor är jag tveksam. Tror att de bara skulle sucka och tro att det kommer inte att drabba dem! Ha nu en riktigt skön helg. /Kram
Skicka en kommentar