Ett riktigt gammalt minne!

Den 30 juni 1954 var jag en mycket förväntansfull elvaåring. Det var sommarlov och vi hade lämnat Stockholms innerstad och flyttat ut på landet. Där bodde jag, min bror och mina föräldrar i ett hus, min pappas bror med fru och barn i ett hus och mitt emellan de bägge husen fanns ett annat hus där min farmor och farfar bodde. Låter som något från Astrid Lindgrens Bullerbyn!

Den här speciella dagen skulle jag cykla till handelsboden medan farfar sotade glas så vi kunde titta på den den totala solförmörkelsen. På vägen hem från handelsboden märkte jag att det var lite kallt och att fåglarna hade tystnat. Jag kände av känsla av rädsla. Jag cyklade så fort jag kunde för att snabbt komma hem. Där väntade farfar med sotade glas och en filt! Det märkliga är att jag bara kommer ihåg farfar, de sotade glasen, filten och den skymda solen! Kommer inte ihåg de andra människorna som också måste ha funnits där. Nej, bara farfar med sin bruna basker!