Den är här nu!



Mitt fyrbenta barnbarn Maximus


Nu är den här! Den nya medicinen Daxas för KOL-sjuka. Det nya läkemedlet är ett läkemedel som används för underhållsbehandling. Medicinen tas i tablettform och är ett komplement till symtomlindrande behandling. Den dämpar den bakomliggande inflammationen som uppstår i de finaste luftrören och i lungblåsorna. Jag ringde min lungläkare idag, men naturligtvis missade jag telefontiden! Men jag ringer imorgon igen.

Min antibiotika och kortisonkur är nu avslutad. Igår började jag faktiskt känna mig som en människa igen och idag tyckte jag att det kanske kändes ännu lite bättre. Men jag blir på så dåligt humör när jag inte klarar sådant som andra klarar. Igår var jag på apoteket på Eurostop för att hämta Levaxin. Tyckte att det gick ganska bra att gå omkring där i inomhuscentrumet med min dramaten som jag kunde stå och hänga på då och då. Passade på att äta middag på restaurangen. Sedan gick jag in på ICA Maxi för att handla lite innan färdtjänsten kom och körde hem mig igen. Jag köpte en liter mjölk, fem bananer, två små paket Bregott med havssalt. Men det blev för mycket! Herre gud, det är ju ingenting att bära! Men jag lyckades ta mig till kassan i alla fall och där åkte det lilla jag köpt ner i min dramaten. Och nu har jag en undran. Varför måste alltid kundvagnar stå så långt bort! Varför kan dom inte ha dem precis utanför affären? Eller innanför ingången? För min del betyder det att jag inte kan använda kundvagnen, speciellt inte på vintern när det är kallt. Igår var det dessutom storm. Det här kan verka som en löjligt problem, men alla som har KOL vet att när kundvagnarna står så långt bort är det ett oöverstigligt hinder! Och eftersom alla kör sina kundvagnar till bilen innan de lastar ur den så kan man inte heller betala någon en tia för att få överta vagnen innan de går ut! Kundvagnen är ju en KOL-sjuks bästa vän i affären. Varför? För oss är den inte bara en kundvagn, den är också någon vi kan hänga på så vi orkar runt i hela affären!