Kol-patientens klagan

Så har vi fått väderomslag efter den extrema värmen. 19 grader varmt, så då ska jag väl inte klaga längre? Jo, jag tänker i alla fall försöka mig på att klaga lite även om det tar emot! Det är full storm! Ja, nästan i alla fall. Och det är tre vädertyper de flesta kol-patienter har svårt för. Kyla, värme och kraftig blåst. Naturligtvis är det olika från person till person, men för min del så bör ...

- vinterns kyla ligga på omkring 3-4 minusgrader och vindstilla
- sommaren värme inte gärna överstiga 25-26 grader, men det behöver inte vara helt vindstilla. Och så spelar naturligtvis luftfuktigheten in hur mycket man tål.

Men helt klart så mår jag bättre nu när värmen inte är så kompakt längre. Men hur mycket som beror på väderomslag och hur mycket som beror på en sakta återhämtning efter den långa sjukperioden, vet jag förstås inte. Just nu känns höger lunga ansträngd och då blir det jobbigt förstås, men det kan bero på att jag faktiskt har gått här och plockat, hängt tvätt, lagat mat och diskat. Då brukar det kännas ansträngt. Men det är så det är och inte mycket att gnälla över.

Min äldsta dotter åkte till Gotland igår och då blev det genast regn! Eftersom hon inte ska vara där någon längre tid känns det antagligen lite trist. Den yngsta dottern åker till Gotland ikväll med sambo, två barn, hunden, svägerskan, svägerskans två barn. Puh! De hyr en crossbana + bostäder under två veckor. Det har nästan blivit en tradition för dem att tillsammans med andra åka dit ett par veckor på sommaren. Svågern kör cross och nu har yngsta dottern, snart sju år, börjat. Femåringen har fått ta över storasysters fyr-hjuling (heter det så?). Jag tycker det är roligt att barnbarnen bl a håller på med motorsport, något jag alltid tyckt varit roligt.